Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställning: Uppsatsens bakgrund ligger i strävan efter att förstå hur olika typer av fysisk aktivitet kan påverka upplevda motoriska symtom och livskvalité hos personer med PS. Det finns mycket kvantitativ forskning om PS och fysisk aktivitet där fokuset har legat på att undersöka möjliga effekter. Därav vill vi göra en kvalitativ studie där vi vill få en inblick om individernas egna uppfattningar om hur livskvalitén och den motoriska symtomen påverkas.  

Genom att genomföra en kvalitativ intervjustudie hoppas vi kunna generera ytterligare forskning och kunskap kring ämnet.

Studiens syfte var att undersöka följande frågeställning:

●       Hur har olika typer av fysisk aktivitet påverkat den upplevda livskvalitén och motoriska symptomen hos personer med Parkinson sjukdom?

Metod: För att besvara studiens syfte och frågeställning valdes en kvalitativ intervjumetod. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med hjälp av sex stycken individer med Parkinsons sjukdom som var aktiva i någon typ av fysisk aktivitet. Både män och kvinnor med en medelålder på 58,8 år. Intervjuerna spelades därefter in, transkriberades och sedermera analyserades för att identifiera mönster, mening och teman.

Resultat: Studien undersökte hur fysisk aktivitet påverkar livskvaliteten och motoriska symtom hos personer med Parkinsons sjukdom. Resultaten visade att kontinuerlig träning förbättrade balans, koordination och självförtroende i vardagen. Deltagarna upplevde positiva effekter oavsett vilken typ av aktivitet de deltog i. Detta betonar vikten av rolig, social och anpassad träning för att främja hälsa och välbefinnande hos personer med PS

Slutsats: Tidigare forskning visar att fysisk aktivitet gynnar personer med Parkinsons sjukdom. Vår studie bekräftar detta genom en kvalitativ undersökning och pekar på ett vidare behov av att definiera den optimala träningsdosen för att maximera effekterna på livskvalitet och symtom. Alternativa behandlingsmetoder, som kostförändringar och kognitiv träning, bör också utforskas för att därefter kunna minska medicineringsberoendet.