Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att undersöka lärares upplevelse av hanteringen av elever med diabetes typ 1 (benämns fortsättningsvis T1D) i undervisningen av idrott och hälsa. För att besvara studiens syfte användes tre frågeställningar: 

1.     Hur upplever lärare arbetet med elever med T1D?

2.     Hur talar lärare om sina upplevda förutsättningar för arbetet med elever med T1D? 

3.     Hur talar lärare om sina didaktiska val för hanteringen av elever med T1D?

Metod

Studien använder sig av en kvalitativ intervjumetod med en semistrukturerad form för att besvara studiens frågeställning. För att analysera empirin tillämpades en tematisk analysform. Empirin jämförs vidare med utvalda teoretiska begrepp från Ramfaktorteorin och Self-efficacy. De utvalda begreppen är: “inre ramar”, “yttre ramar”, “mastery of experience, ”vicarious” “experiences”, “verbal persuasion”, “physiological and affective states”.

Resultat

Lärarna inom idrott och hälsa som deltog i studien angav flera yttre ramar som direkt påverkade de inre ramarna i arbetet med elever med T1D, vilket hade betydelse för deras upplevda förmåga att skapa trygghet och förmedla self-efficacy hos eleverna. Studiens resultat identifierar att lärarna i studien anser att utbildningen kring T1D är bristfällig och således hämmar förutsättningarna för arbetet i skolan. Lärarna beskriver även vikten av relationsbygge med eleverna och trygghetsskapande för att kunna tillämpa didaktiska tillvägagångssätt för hanteringen av elever med diabetes typ 1.

Slutsats

De slutsatser som studien leder fram till är att upplevelsen av arbetet med elever med diabetes typ 1 är mångfacetterat. Det går att identifiera två primära slutsatser av lärarna i studiens utsagor vilka var: 

1.     Utbildningen kring T1D på universitetet bör ses över och i framtiden vara mer verklighetsbaserad för att ge lärare inom idrott och hälsa bättre förutsättningar för hanteringen av elever med T1D. 

2.     För att skapa self-efficacy hos elever med T1D är en förbättrad universitetsutbildning samt mer specifika fortbildningar kring diagnosen avgörande. Skolväsendet bör inte förlita sig på lärarnas egna erfarenheter utan bör istället erbjuda en likvärdig fortbildning kring diagnosen. 

Purpose and Research Questions 

The purpose of this study is to examine teachers' experiences of working with pupils with type 1 diabetes (referred to hereafter as T1D) in physical education classes. To answer the purpose of the study three questions were used:

How do teachers experience work with students with T1D?How do teachers speak about their perceived conditions for working with students with T1D?How do teachers speak about their didactic choices for managing students with T1D? Method 

This study uses a qualitative interview method with a semi structured form to answer the research questions of the study. To analyse the empirical data, a thematic analysis form was adapted. The empirical data were then further compared with selected theoretical concepts from Ramfaktorteorin and Self-efficacy. The selected concepts were: “innre ramar”, “yttre ramar”, “mastery of experience, vicarious” “experiences”, “verbal persuasion”, “physiological and affective states”.

Result

The teachers in physical education and health who participated in the study indicated several external frameworks (‘yttre ramar’) that directly influenced the internal frameworks (‘inre ramar’) in working with students with T1D, that had significance in their perceived ability to create a safe environment and mediate self-efficacy. The results of the study identify that the teachers participating consider university education regarding T1D as insufficient, and as a result, this hinders the conditions of working in schools. The teachers also describe the importance of building relationships with students and creating a safe environment to enable didactic ways to handle students with T1D.

Conclusion

This study leads to the conclusion that the experience of working with students with type 1 diabetes is multifaceted. It is possible to identify two main conclusions from the statements of the teachers participating, which are:

1.     The education regarding T1D at the university should be reconsidered and, in the future, be more reality-based to provide physical education and health teachers better conditions for handling students with T1D.

2.     To create self-efficacy in students with T1D, a better university education and more specific continuing education regarding the diagnosis is crucial. Schools should not depend on teachers' own experiences but rather offer an equal continuing education regarding the diagnosis.