Introduktion
Svenska skolor ska sedan tjugo år tillbaka ”sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen” (Skolverket, 2022). Uppgiften har emellertid visat sig vara utmanande för skolor att tolka och realisera, särskilt på högstadiet. Ibland görs punktinsatser i skolor för att elever ska röra sig mer. Det handlar då ofta om vuxenledda aktiviteter där alla elever deltar i samma aktivitet. Dessa insatser, ofta kallade skolbaserade fysisk aktivitetsinterventioner, syftar främst till att förändra elevers beteende, inte att förändra skolan så att elever kan erbjudas daglig rörelse. Utvärderingar av dylika interventioner pekar på måttliga till inga förändringar av elevers beteende. Samtidigt saknas kunskap om skolan, dess materiella och sociala förutsättningar, vilket innebär att punktinsatser och interventioner görs ”i blindo”. Frågan är således vilken sociomateriell verklighet olika försök att erbjuda elever daglig rörelse möter i skolan.
Syfte och teoretisk ram
Syftet med fallstudien som presenteras vid konferensen är att utforska den sociomaterialitet, “the complex, messy and non-linear relationships between materials and social practices” (Goldszmit, 2017, 465–466), som villkorar möjligheterna till daglig rörelse i skolan.
Metod
Fallstudien bygger på material som samlats in vid en av fyra grundskolor (högstadium) i Stockholmsområdet. De fyra skolorna uppvisar såväl likheter som skillnader med avseende, till exempel, på hur de är utformade och vilka elever som befolkar dem. Den aktuella skolan valdes ut eftersom den på sätt och vis innefattar ”två skolor i en”, det vill säga en skolprofil med elever från ett hela Storstockholm, respektive en allmän profil med elever från den lokala stadsdelen. Det empiriska material som har samlats in är:
- fältanteckningar från sex veckors vistelse vid skolan (tre perioder om två veckor vardera – i september och november-december) producerade i samband med såväl raster som på lektionstid
- intervjuer med 18 elever i årskurs 7 och 14 lärare, skolledare och annan personal
- schema för årskurs 7
- foton av skolans lokaliteter
Resultat
Skolans vardag präglas på olika sätt av rörelse och icke-rörelse. Icke-rörelse är och uppfattas som norm i samband med undervisning, förutom i samband med lektioner i idrott och hälsa och delvis också i andra så kallade praktisk-estetiska ämnen. Rörelse utanför lektionstid kan för elever handla om alltifrån att gå från klassrum, via elevskåp, till ett nytt klassrum (nödvändig icke-intentionell rörelse), till att spela pingis (King) inomhus eller basket utomhus (icke-nödvändig intentionell rörelse). Raster präglas emellertid också i av icke-rörelse, då elever sitter och samtalar med varandra eller ”håller på” med mobiltelefoner, läsplattor eller laptops. Det finns starka uppfattningar, både bland elever och personal, om att rörelse är viktigt. Däremot är uppfattningarna delade om huruvida eleverna erbjuds möjlighet till daglig rörelse, några mer välvilliga (som har en bredare syn på rörelse), några mer skeptiska (som har en snävare syn: ”rörelse” = organiserad och – helst – vuxenledd). När det gäller elevers handlingar förknippas emellertid ”coolhet” tydligt med långsamhet och icke-rörelse. Det finns också en social dimension så till vida att de elever som ”besöker” skolan (inte bor i lokalsamhället) verkar vara mer positivt inställda till – och deltar i – icke-nödvändig intentionell rörelse (organiserad, vuxenledd rörelse), medan de elever som ”bebor” skolan (bor i lokalsamhället) är mera skeptiska till denna form av rörelse, i synnerhet bland de coola eleverna.
Diskussion och slutsatser
Studien påvisar att skolans utformning och elevernas och personalens uppfattning om daglig rörelse varierar och både gynnar och förhindrar daglig rörelse. Just på den aktuella skolan ter det sig som om det skulle vara lättare att jobba med daglig rörelse i form av nödvändig icke-intentionell rörelse, som få elever ”tycker” något om och som de flesta ägnar sig åt. Icke-nödvändig intentionell rörelse ”tycker” många elever något om – ofta i negativ mening, särskilt om den är organiserad och vuxenledd. Denna tendens verkar vara starkare bland de elever som ”bebor” skolan jämfört med de som ”besöker” den.
2023. p. 19-20