Studiens huvudsakliga syfte är att undersöka idrottslärares och naturpedagogers upplevelser, erfarenheter av och uppfattningar om hur friluftslivsundervisning kan påverka elevers inlärningav andraspråkssvenska. Närmare bestämt vill studien ta reda på hur dessa yrkesgrupper ser på friluftsliv som en plats för andraspråksinlärning, vilka erfarenheter de har i detta avseende samt vilka specifika aspekter av friluftlivsundervisning de anser vara särskilt gynnsamma för inlärning av andraspråk och hur dessa tillvaratas. För att besvara studiens syfte och frågeställningar genomfördes semistrukturerade intervjuer med två idrottslärare och två naturpedagoger. Materialet analyserades utifrån ett diskursanalytiskt angreppsätt där diskursteori användes både som metod för att systematiskt kunna tolka det insamlade materialet och som teori för att få syn på betydelsefulla mönster, likheter och skillnader i detta material. Resultaten visade att friluftslivsämnet betraktas som en unik plats för lärande som skiljer sig markant från den traditionella klassrumsundervisningen och att olika situationer, såsom naturmöten, gruppdiskussioner och praktiska friluftslivsaktiviteter kan påverka andraspråksinlärningen positivt, samtidigt som olika situationer under friluftsundervisningen, där eleven måste göra sig förstådd och verbalt uttrycka sig främjar andraspråksinlärningen. Slutsatsen är att friluftslivsundervisningen möjliggör för såväl upplevelsebaserat, situations- och verklighetsbaserat som erfarenhetsbaserat lärande, vilket visat sig gynnsamt för inlärning av andraspråk genom kroppsligt förankrad kognition. Studien indikerar också att friluftslivets prestigelösa karaktär river ner de traditionella klassrumshierarkierna och skapar därmed en mer avslappnad och inkluderande lärmiljö, vilket ger utrymme för ökad kommunikation och engagemang bland eleverna.