Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Aim: The aim of this study is to investigate the significance of physical activity as a treatment for four individuals with mental illness. Can physical activity as a form of treatment coexist with an individual´s physical and mental health, quality of life and other components of life?

- Primary research question: “How does physical activity coexist with perceived quality of life in four individuals with mental illness?”

- Secondary research question: How does physical activity coexist with physical health?”

- Secondary research question: “How does physical activity coexist with mental health?”

- Secondary research question: “What impact does physical activity as a form of treatment have on the individual´s other aspects of life?” (Unemployment, home sitters, social exclusion, socioeconomic vulnerability, body perception).

- Secondary research question: “How does the individual experience the immediate and long-term effects of physical activity?”

Method: The study included three women and one man between the ages of 23-55. The participants live with conditions and diagnoses that primarily affect their mental health and all have undergone treatment with physical activity as a single form or in combination with therapy and medication. Physical activity on prescription was offered through primary care or respective psychiatric clinics, with primary activities being dance, strength, and conditioning training. Semi-structured interviews were conducted to gain an in-depth understanding of the participants' experiences with physical activity as a treatment and whether it affected their quality of life as well as their physical and mental health. Results: Physical activity had a positive effect on quality of life, as the activity itself created meaning, structure, and zest for life, thus having a positive effect on respondents' daily lives. Physical activity was a leading factor in increased motivation, reduced social exclusion, and reduced disease symptoms that were described as challenges before treatment began. Leader-led activity was considered a crucial factor for compliance. Conclusion: When designing treatment plans for individuals with mental illness, physical activity should be considered as a primary or complementary component. One possible effect of this can be improved quality of life, relief of illness conditions, and improved general health. A structured leader-led group training is considered advantageous for compliance and implementation of physical activity, and furthermore, the sense of community in group training was seen to create meaning, structure, and value for these four respondents who participated in the study.

Syfte och frågeställningar: Studiens syfte är att undersöka betydelsen av behandling med fysisk aktivitet hos fyra individer med psykisk ohälsa. Kan fysisk aktivitet som behandlingsform samvariera på individens fysiska och psykiska hälsa, livskvalité och övriga komponenter i livet.

- Primär frågeställning: ”Hur samvarierar fysisk aktivitet med upplevd livskvalité hosfyra individer med psykisk ohälsa”.

- Sekundär frågeställning: “Hur samvarierar fysisk aktivitet med den fysiska hälsan.”

- Sekundär frågeställning: “Hur samvarierar fysisk aktivitet med den psykiska hälsan.”

- Sekundär frågeställning: “Vad har fysisk aktivitet i behandlingsform inverkat på individens övriga liv?” (Arbetslöshet, hemmasittare, utanförskap, socioekonomisk utsatthet, kroppsuppfattning.)

- Sekundär frågeställning: ”Hur upplever individen effekten av fysisk aktivitet direkt och långsiktig?”

Metod: I studien ingick det tre kvinnor och en man som var mellan 23–55 år. Deltagarna lever med tillstånd och diagnoser som främst drabbar deras psykiska hälsa och samtliga haringått i en behandling med fysisk aktivitet som enskild form eller i kombination med terapi och medicin. Fysisk aktivitet på recept erbjöds via primärvården eller av respektive psykiatriska mottagning, primära aktiviteter var dans, styrke- och konditionsträning. Semistrukturerade intervjuer utfördes för att få en djupgående förståelse av deltagarnas erfarenhet med fysisk aktivitet som behandling och huruvida det påverkat deras livskvalité såväl som deras fysiska och psykiska hälsa. 

Resultat: Fysisk aktivitet åstadkom en positiv effekt på livskvalitén, då aktiviteten i sig skapade meningsfullhet, struktur och livslust, och gav därmed en positiv effekt på respondenternas vardag. Den fysiska aktiviteten var en ledande faktor till förhöjd motivation, minskat utanförskap och reducerade sjukdomssymtom som beskrivits som utmaningar innan behandlingsstart. Ledarledd aktivitet ansågs vara en avgörande faktor för följsamhet. 

Slutsats: Vid utformning av behandlingsplan för individer med psykisk ohälsa bör fysisk aktivitet tas i beaktning, som en primär eller kompletterande del. En möjlig effekt av detta kan ge förhöjd livskvalité, lindring av sjukdomstillstånd och förbättrat allmäntillstånd. En strukturerad ledarledd gruppträning anses vara fördelaktig för följsamhet och genomförande av fysisk aktivitet, och vidare sågs gemenskap i gruppträningen skapa meningsfullhet, struktur och värde hos dessa fyra respondenter som deltog i studien.