Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Title: Descriptive study of vertical acceleration when running on different ground surfaces

Aim

The purpose of the study was to map the vertical upward acceleration when running on different ground surfaces in different running velocities and also to investigate if there is any differences in vertical upward acceleration between different ground surfaces and different running velocities.

Method

Ten test subjects ran on four common orienteering ground surfaces (wet bog, flat forest, gravel and cutting area) in three subjective running velocities (jogging, competition speed and maximum speed). The vertical acceleration was measured by Catapult Vector X7 (Catapult Sports, Melbourne, Australia) and the acceleration value for the first and second acceleration peak under every support phase was noted and analysed. Six one-way ANOVA dependent tests was used to assess if there is any significant differences for the acceleration value for the first respective the second acceleration peak between the different ground surfaces.

Results

The result showed that the acceleration value for the first and the second acceleration peak is significant lower (p<0,0083) when running in wet bog compared with running on the other three ground surfaces, with exception for when running in maximum velocity for the second acceleration peak (p>0,05) and competition speed when comparing gravel with wet bog for the second acceleration peak (p0<0,0083 och pk<0,05) according to the corrected significans level (0,0083) and the corrected p-values.

Conclusions

Thus, running in wet bog can be considered less mechanical loading on the locomotor apparatus (joints, ligament and skeleton) than running on gravel, in flat forest and in cutting areas (with exception for when running in maximum speed for the second acceleration peak) since the first acceleration peak is signifikant lower when running in wet bog irrespective of running velocity and the second acceleration peak is signifikant lower or potentially significant lower when running in wet bog when jogging and running in competition speed.

Syfte och frågeställningar

Studien syftar till att kartlägga hur den vertikala uppåtriktade accelerationen ser ut vid löpning på olika underlag i olika löphastigheter samt undersöka om det finns några skillnader för den vertikala uppåtriktade accelerationen mellan de olika underlagen och löphastigheterna.

Metod

Tio testpersoner löpte på fyra vanligt förekommande underlag inom orientering (våt mosse, plan skog, grus och hygge) i tre subjektiva hastigheter (jogg, tävlingsfart och maxfart). Den vertikala accelerationen mättes med hjälp av Catapult Vector X7 (Catapult Sports, Melbourne, Australien) och accelerationsvärdet för den första respektive andra accelerationspeaken under varje stödfas avlästes och analyserades. Sex envägs ANOVA beroende test användes för att bedöma ifall det finns några signifikanta skillnader för accelerationsvärdet för den första respektive andra accelerationspeaken mellan de olika underlagen.

Resultat

Resultatet visade att accelerationsvärdet för den första och den andra accelerationspeaken är signifikant lägre (p<0,0083) vid löpning i våt mosse jämfört med vid löpning på övriga tre underlag, med undantag för vid löpning i maxfart för den andra accelerationspeaken (p>0,05) och tävlingsfart vid jämförelse mellan underlaget grus och våt mosse för den andra accelerationspeaken (p0<0,0083 och pk<0,05) om man utgår från den korrigerade signifikansnivån (0,0083) och de korrigerade p-värdena.

Slutsats

Löpning i våt mosse kan alltså anses mindre mekaniskt belastande på rörelseapparaten (leder, ligament och skelett) än löpning på grus, i plan skog och på hygge (med undantag för löpning i maxfart för den andra accelerationspeaken) då den första accelerationspeken är signifikant lägre vid löpning i våt mosse oavsett löphastighet och den andra accelerationspeaken är signifikant lägre eller potentiellt signifikant lägre vid löpning i våt mosse i jogg- och tävlingsfart.