Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Motivation och tilltro till förmåga har visat sig vara bra indikatorer vid främjandet av träning och vore av intresse att studera hos stillasittande, kontorsarbetande individer.

Syfte

Syftet med denna studie var att se sambandet mellan motivation och tron på den egna förmågan att utföra fysisk aktivitet i form av motion och träning. Utöver detta studerades även om eventuella skillnader existerar mellan könen.

Metod

Data som använts för denna studie kommer från den tre-delade randomiserad kontrollerad studien kallad ”Fysisk aktivitet och hjärnhälsa”. Totalt antal deltagare var 207 st kontorsarbetare i ålder 42±20 år varav 73,1% kvinnor. Utöver demografiska variabler användes datainsamlingen från enkäterna svensk version av Exercise Self-Efficacy Scale samt kort, svensk version av Behavioural Regulation in Exercise Questionnaire, fjärde utgåvan. 48 outliers med felaktiga värden togs bort samt 19 multivariata outliers med hjälp av Mahalanobis Distance. De statistiska analyser som användes för att besvara syftet varmultipel regressionsanalys samt MANOVA. För bearbetning av data användes IBM SPSS Statistics 27 med signifikansnivå p = 0,05. 

Resultat

Den multipla regressionsanalysen inkluderande samtliga motivationsvariabler visade sig statistiskt signifikant relaterad till utfallsvariabeln tilltro till förmåga, F(7,177) = 11,128, p < .001 och den förklarade variansen var 31 % (R² =.306). Signifikanta samband med tilltro till förmåga visades framför allt för inre och integrerad reglering med kontrollvariabler inkluderade (ß=.23 respektive ß=.26). MANOVA visade att skillnaden mellan könen inte var signifikant (F=2,19, p >.05; Wilk’s Λ = .948, partial η² = .052). 

Slutsats

Inre reglerade motivationsformer verkar ha ett positivt samband med tilltro till förmåga för träning hos kontorsarbetande, stillasittande svenskar. Mer yttre reglerade motivationsformer visar inte signifikanta värden på att en korrelation existerar med tilltro till förmåga. Inga signifikanta skillnader existerade mellan könen för både motivation och tilltro till förmåga till träning

Motivation and self-efficacy has shown to be good indicators for exercise promotion and would therefore be of interest to study in sedentary office workers.

Aim

The aim of this study was to investigate the relationship between motivation and the belief in one’s ability to perform physical activity such as exercising. In addition, potential differences between genders were analyzed.

Method

The data used in this study originates from the three-parted randomized controlled trial called ”Physical Activity and Brainhealth”. The total number of participants were 207 office workers, ages 42±20 years of which 73,1% were women. Beyond demographic variables, data collected by the Swedish version of Exercise Self-Efficacy Scale and the short, Swedish version of Behavioural Regulation in Exercise Questionnaire, fourth edition were used. 48 outliers were excluded due to inaccurate values and 19 multivariate outliers were excludedusing Mahalanobis Distance. The statistical analysis performed was a combination of multipleregression analysis and MANOVA. The statistical program used for processing data was IBM SPSS Statistics 27 with a statistical significance p = 0,05.

Results

The multiple regression analysis that included all variables for motivation showed a statistical significance related to the outcome variable self-efficacy, F(7,177) = 11,128, p < .001 with acoefficient of determination at 31 % (R² =.306). Statistically significant results for a relationship with self-efficacy was shown particularly for intrinsic and integrated regulationswhen control variables were included (ß=.23 and ß=.26). MANOVA did not show significant results regarding differences between genders (F=2,19, p >.05; Wilk’s Λ = .948, partial η² = .052).

Conclusion

Internally regulated forms of motivation seem to have a positive relationship with selfefficacy for exercise for Swedish sedentary office workers. The more externally regulatedforms of motivation do not display a statistical significance that a correlation with selfefficacy would exist. No statistically significant differences existed between gendersregarding both motivation and self-efficacy for exercising