Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte 

Studien syfte utgick från ett problem inom svensk föreningsidrott där majoriteten av avhopp sker i 13–16 årsåldern. Därför undersöktes det hur tränare inom svensk föreningsidrott arbetar för att motivera ungdomar i denna ålder till att stanna och fortsätta engagera sig. Tre olika frågeställningar ämnades att besvaras; vad gör tränarna, vilka hinder upplever de och hur hanterar de dessa hinder?

Metod 

Studien använde ett kvalitativt tillvägagångssätt genom semistrukturerade intervjuer tillsammans med en deduktiv metod för att samla in data. För att bearbetning användes en innehållsanalys som utgick från självbestämmandeteorin, SDT. Urvalsgrupperna bestod av tre kampsportstränare och tre fotbollstränare, alla aktiva inom svensk föreningsidrott. Sammanlagt sex intervjuer genomfördes på distans.

Resultat 

En viss splittring visades inom tränarnas syn på tävling och hur man bör arbeta på individnivå. Alla tryckte dock på vikten av att bygga bra relationer med deras idrottare utan att tappa rollen som tränare. Vidare så ansågs de största hindren för ungdomar att fortsätta med sin idrott vara skolan och vänner utanför sporten. Många av tillvägagångssätten tränarna hade kunde problematiseras eftersom det saknades information om ifall taktikerna faktiskt varit framgångsrika eller inte.

Slutsats 

Majoriteten av tränarnas metoder kunde mer eller mindre kopplas till SDT. För att stärka relationen med idrottarna så ansåg samtliga att positiv feedback och att lära sig namnen var centrala. Att strukturera nåbara mål eller delmål som tydliggjorde progression var viktigt för känslan av kompetens. Att skapa kamratskap i gruppen och hjälpa idrottarna hitta balans mellan skolan och idrotten, exempelvis genom att förmedla hur de kan stärka varandra, ansågs också vara viktigt för alla.