Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Sammanfattning

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att se om ett plyometriskt idrottspecifikt belastat träningsprogram har inverkan på hopphöjd inom konståkning. Det sekundära syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan hopphöjden i enkel axel (1A) på is, 1A på mark, CMJ(a) och SJ.Specifika frågeställningar:○ Hur stor inverkan på hopphöjd i 1A på is ger idrottsspecifik plyometrisk markträning med ankelvikter?○ Vilken korrelation i hopphöjd finns mellan CMJ(a), SJ, 1A på mark och 1A på is?○ Går 1A på mark att använda som mätredskap för hopphöjden på is?

Metod: Studien använde en kvantitativ metod för att ta reda på hopphöjden i 1A is och mark, CMJ(a) samt SJ. 16 försökspersoner medverkade i studien ålder 17 ±2 år. Krav för deltagande var tävlingsåkare, med test Basic 2 och Fri 2. Försökspersonerna randomiserades till test- samt kontrollgrupp där testgruppen implementerade en plyometrisk träningsslinga med vikter utöver deras ordinarie träning två ggr/v, under fyra veckor. Kontrollgruppen gjorde ingen förändring i sin träning under träningsperioden. Vid testerna filmades tre 1A på is, två 1A från vardera riktningen på mark, två CMJ(a) samt två SJ. Hopphöjden fastställdes via videoanalys i Darthfish.

Resultat: Resultatet visade att hopphöjden ökade i genomsnitt för testgruppen med 25 % i 1A på is (P<0.05) och 23 % i 1A på mark (P<0.05). Resultatet visade ingen signifikant förbättring i SJ och CMJ(a) för testgruppen. Kontrollgruppen visade ingen förändring i något av hoppen. Studien visade på en stark korrelation (r= 0.949, P<0.05) i hopphöjden mellan 1A på is och mark, mellan 1A på is och SJ samt CMJ(a) visades svag korrelation.

Slutsats: Studien tyder på en ökad rörelsespecifik neuromuskulär aktivering i 1A (mark och is) då man implementerar idrottsspecifik plyometrisk träning med vikter till sin ordinarie träning. Detta gör att man kan hoppa högre på is och därmed öka möjligheten att förbättra sin prestation.