Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte

Säsongen 04/05 infördes en ny organisation inom två ungdomsserier i Gästriklands Ishockeyförbund. Denna organisation innebar att spelarna, utifrån bedömd utvecklingsnivå, placerades i nivågrupperade lag vilka spelade sina matcher i separata serier. Syftet med denna studie är att klarlägga hur denna nivågrupperade idrottsverksamhet upplevdes av spelare och föräldrar i Valbo AIFs pojkar födda -92. Avsikten är också att belysa vilka konsekvenserna av nivågrupperad idrottsverksamhet kan vara.

Metod

Enkätundersökningar genomfördes med 31 av 32 spelare och 17 av 32 föräldrar efter den första säsongen med nivågrupperad verksamhet. Efter den andra säsongen deltog 25 av 28 spelare samt 13 av 28 föräldrar i undersökningen. Bakgrundsinformation erhölls genom intervju med en ledare i föreningen.

Resultat

De flesta spelare är nöjda med den nivågrupperade lagindelningen och vad den inneburit. Dock finns en skillnad mellan de nivågrupperade lagen. Spelare som varit placerade i det lag som nivåmässigt ligger högre är mer nöjda med lagindelningen, tycker i högre utsträckning att de fått spela med jämbördiga och vara med sina kamrater än spelare i laget på den lägre nivån. Den förstnämnda gruppen värderar också den egna kompetensen högre efter den första säsongen. Dock utjämnas skillnaderna i värderad kompetens efter den andra säsongen med nivågrupperad verksamhet. Föräldrarnas åsikter stämmer väl överens med spelarnas.

Slutsats

Resultaten tyder på det finns en något större chans att spelare i laget på den högre nivån jämfört med spelare i laget på den lägre nivån - genom upplevelse av socialt stöd, hög värdering av den egna kompetensen och ökad självkänsla - anser idrottsverksamheten rolig och blir motiverade att fortsätta med sitt idrottande. En tendens till utjämning av de olika gruppernas upplevelse av den egna kompetensen efter två år med nivågrupperad verksamhet kan tyda på att nivågruppering kan ha positiva konsekvenser även för den nivåmässigt lägre gruppen på längre sikt.