Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Sammanfattning

Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att undersöka om det hos gymnasieelever finns några samband mellan stresshantering samt fysisk aktivitet och upplevd stress

• Finns det något samband mellan elevers upplevda stress och stresshantering?
• Finns det något samband mellan elevers upplevda stress och fysisk aktivitet?
• Finns det någon skillnad i samband mellan dessa variabler hos hög- respektive lågaktiva elever? 

Metod

Studien har en kvantitativ metodansats där enkät är studiens valda undersökningsmetod, enkäten var indelad i tre delar: fysisk aktivitet, upplevd stress, stresshantering. Studien utfördes på 123 gymnasieungdomar i årskurs 1-2 från två olika gymnasieskolor belägna i två olika förorter till Stockholm. De 123 eleverna delades in i två grupper utifrån deras fysiska aktivitetsnivå. Multipla regressionsanalyser utfördes vilka utgick från upplevd stress som beroende variabel och sammanlagd fysisk aktivitet samt stresshantering som oberoende variabel. För att undersöka om det fanns några statistiskt säkerställda skillnader mellan grupperna inom de olika variablerna användes Mann-Whitney U-test.

Resultat

I den högaktiva gruppen (N 67) visade resultatet på negativa samband mellan upplevd stress och stresshantering (β 0,637 p<0,001). Signifikanta variabler i denna grupp var: sammanlagd stresshantering (p=0,014), tidigare erfarenheter (p=0,013), förmåga att hantera problem(p=0,004) samt fysisk aktivitet som stresshantering (p=0,045). I den lågaktiva gruppen (N 56) visade resultatet på ett positivt effektsamband mellan upplevd stress och sammanlagd fysisk aktivitet (β -0,286 P=0,0012) samt ett negativt samband mellan upplevd stress och stresshantering (β 0,613 p<0,001). Signifikanta variabler i den lågaktiva gruppen var: sammanlagd stresshantering (p=0,001), antal minuter lågintensiv fysisk aktivitet (p=0,001), distraherande aktiviteter (p=0,004), förmåga att hantera problem (p=0,009) samt inte prata med någon (p=0,009).

Slutsats

Resultatet visar på ett samband mellan upplevd stress, fysisk aktivitet och sammanlagd stresshantering i den lågaktiva gruppen. I den högaktiva gruppen visar resultatet endast signifikanta samband mellan upplevd stress och sammanlagd stresshantering. 

Abstract

Aim

The aim of the study was to examine the relationship between the three variables perceived stress, physical activity and coping on high-school students.

• Are there a relationship between perceived stress and coping?
• Are there a relationship between perceived stress and physical activity?
• Are there differences in the relationship between the low and high physical activity groups in these variables?

Method

The questionnaire was divided into three different parts: physical activity, perceived stress and coping. The study had 123 high-school students (year 1-2) participating from two different schools in two different suburbs to Stockholm. The students were divided into two groups based on their physical activity levels and regression analyses were made. The analysis was based on three variables where perceived stress was the dependent variable and coping and physical activities were the independent variables. To reassure that there is statistical difference between the two groups in each variable a Mann-Whitney U-test were performed. 

Result

The results of this study for the high-activity group (N 67) shows a statistically predicted negative relationship of affect between perceived stress and coping (β 0,637 p<0,001). Variables that were significant in this group were: total coping (p=0,014), earlier experiences (p=0,013), ability to deal with the problem (p=0,004) and physical activity as a coping strategy (p=0,045). The results in the low-active group (N 56) show a significant predicted positive relationship of affect between perceived stress and physical activity (β -0,286 P=0,0012) but also a statistically predicted negative relationship of affect between perceived stress and coping (β 0,613 p<0,001). Variables that were significant in this group were: total coping (p=0,001), minutes with low-intensity physical activity (p=0,001), distracting activities (p=0,004), ability to handle the problem (p=0,009) and not talking to anyone (p=0,009).

Conclusion Results in this study shows a relationship between perceived stress, physical activity and coping in the lowactivity group. In the highactivity group the results shows a relationship between perceived stress and coping.