Post activation potentiation (PAP) är ett fenomen genom vilket idrottslig prestation ökas som en följd av tidigare muskelkontraktioner. Tung styrketräning har visat sig ge en akut förbättring vid dynamiska aktiviteter som involverar samma muskelgrupper som styrketräningen.

Syftet med denna studie var att undersöka kraftutvecklingsegenskaperna i underkroppen efter ett maximalt marklyftsprotokoll och två olika vilointervaller.

Frågeställningar

Kommer ett marklyftsprotokoll kunna ge en förbättrad prestation i längdhopp utan ansats? Vilket av experimentets vilointervaller är optimalt för användning av PAP vid hopp efter marklyft? Finns det någon korrelation mellan PAP och atleternas styrka?

Metod

Tio aktiva styrketräningsutövare (30.8 ± 5.9 år, längd 176.4 ± 7.8 cm, vikt 74.2 ± 12.11 kg) deltog i en experimentell studie bestående av tre delar. Vid första tillfället mättes deltagarnas 1 repetition maximum i marklyft. Vid det andra, respektive det tredje tillfället fick deltagarna utföra längdhopp både före ett marklyftsprotokoll och 2.5 (tillfälle 2), respektive 4 (tillfälle 3) minuter efter marklyftprotokollet.

Resultat

Ett marklyftsprotokoll där vikten ökas från 40 % till 100 % 1RM leder till en medelsnittökning i prestation i längdhopp utan ansats på 7,95 ± 8,86 cm, p=0,0195. Båda vilointervallerna visade sig vara lika gynnsamma för prestation i längdhopp efter marklyft. Det fanns ett måttligt positiv samband mellan PAP och deltagarnas styrka (r=0.43).

Slutsats

Den praktiska betydelsen av dessa resultat är att idrottare bör försöka genomföra tunga marklyft för att förbättra sin prestation i längdhopp utan ansats. Fler omfattande studier behövs för att mer detaljerat undersöka en optimal vilotid mellan marklyft och längdhopp, samt typen av atleter som kan ha mest nytta av ett protokoll som i föreliggande studie.