Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Sammanfattning

Syfte och frågeställningar Syftet är att undersöka om det föreligger något samband mellan 1RM i benböj och sprintlöpning på is kontra sambandet mellan sprintlöpning på barmark och 1RM i benböj för svenska damhockeyspelare i högsta serien SDHL.

• Finns det något samband mellan maxstyrka i 1RM i benböj och sprinter på barmark (utanför isen) hos svenska damhockeyspelare?
• Finns det något samband mellan maxstyrka i 1RM benböj och sprinter på is hos svenska damhockeyspelare?
• Finns det något samband mellan sprintlöpning på barmark och skridskosprinter på is?

Metod Testerna utfördes vi två tillfällen med en veckas mellanrum. Vid första tillfället utfördes testerna i benböj ned till ett djup där lårbenet var parallellt med underlaget. Startvikten var 70% av den förväntade maxvikten och testpersonen hade två försök på varje vikt. Vid andra tillfället utfördes 30 meter sprint på barmark och på is och där fotoceller användes för mätning av tid (Time-it - basic set, ELEIKO). Fotocellsparen placerades på ställningar med en höjd på 91cm från underlaget med 1,5 meter avstånd från varandra och testpersonerna startade 0,5 meter innan första fotocellerna och fick välja själva när de skulle starta. Testpersonerna utförde två sprinter vardera på barmark respektive is där det bästa resultatet sedan användes i analysen. Samtliga analyser genomfördes i programmet SPSS.

Resultat Studien resulterade i medelhöga negativa korrelationskoefficienter erhölls mellan variablerna 1RM i benböj och 30 meter barmarkssprint (r= -0,548). Ett svagt positivt samband hittades mellan variablerna 1RM och sprint på is (r = 0,164). Det fanns signifikanta skillnader mellan de två variablerna och med 95 procent säkerhet skiljer sig minst ett av medelvärdena ifrån de andra på ett sätt som inte beror på slumpen. På T-testet var Sig.värdet 0,000 på samtliga parametrar samt differensen i medelvärdet översteg 0,050 vilket gör att det inte går att dra någon slutsats över en större population.

Slutsats Med vår studie kunde vi se ett starkare samband mellan testpersonernas prestation i sprinten på barmark och ett maximalt lyft i benböj (r = -0,548) än vad vi kunde se mellan resultaten i sprint på is och benböjen (r = 0,164)