Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien var att ta reda om det finns olika psykologiska faktorer som har påverkat och hjälpt i rehabiliteringen av en långvarig skada hos truppgymnaster. Frågeställningarna var: Hur upplever de tiden som skadad ur ett psykologiskt perspektiv? samt Vad motiverar gymnasten att återgå till idrotten?

Metod

Studien har en kvalitativ ansats och har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Sju elitgymnaster på hösta nationella nivå deltog i studien där alla hade varit skadade och borta från tävling minst 12 månader. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades. Analysen var deduktiv med self determination theory som teoretisk utgångspunkt för att kategorisera resultatet.                                                                                                   

Resultat

Resultatet visar att det som motiverar deltagarna att återgå till idrotten var de små framstegen, att rehabiliteringen ger resultat och att det går att utvecklas. Det hade även varit viktigt med socialt stöd under rehabiliteringen. Social support har bland annat kommit från tränare, lagkamrater, föräldrar och sjukgymnaster genom att de lyssnat, förklarat och försökt förstå den skadade. Under tiden som skadad har deltagarna i stor utsträckning förändrat sin syn på gymnastik på grund av skadan. De uppskattar idrotten mer och har fått en ökad förståelse. De känslor som deltagarna har tampats med mest med under tiden som skadad har varit frustration, ilska, bitterhet, vilsenhet, ångest, sorg, ledsamhet, oro, uppgivenhet och utanförskap.

Slutsats

Vad som hjälper en skadad idrottare att återgå till idrotten beror på individen. Det som visat sig gemensamt för flera av deltagarna har framförallt varit det sociala stödet, förmågan att kunna se de små framstegen i rehabiliteringen och att de identifierat sig med gymnastiken.