Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka effektiviteten av två olika träningsinterventioner, plyometrisk träning och styrketräning, på unga elitfotbollsspelares sprinttid, hopphöjd, drop jump index (DJI), riktningsförändringsförmåga (COD) samt effektutveckling i knäböjshopp (SJ). Studiens frågeställning var: Ger interventionsperioderna några effekter på ungdomsfotbollsspelares sprintförmåga (0-5 m, 0-10 m och 0-15 m), COD, hopphöjd och index i DJI samt effektutveckling i SJ?

Metod

24 stycken unga manliga fotbollsspelare deltog i en träningsintervention under 4 veckor. Deltagarna lottades in och tränade i tre olika grupper: Plyometrigrupp (PG), Styrkegrupp (SG) och Kontrollgrupp (KG). Träningarna bedrevs två gånger i veckan innan ordinarie fotbollsträning. PG och SG följde ett träningsupplägg som var vetenskapligt förankrat. För- och eftertester genomfördes för att undersöka träningsprogrammens effekt. Testerna som utfördes var sprint, drop jump (DJ), knäböjshopp (SJ) och riktningsförändringsförmåga (COD).

Resultat

PG och SG fick signifikanta förbättringar i DJI (p = 0,033 respektive p = 0,003). PG fick även signifikant (p = 0,006) ökning i effektutveckling medan SG endast visade på tendens (p = 0,073). PG visade även på en tendens till förbättring i 0-5 m (p = 0,097) och 0-15 m (p = 0,059). KG påvisade en tendens till förbättrat resultat i DJI (p = 0,072).

Slutsats

Studien visar att både ett fyra veckors plyometriskt träningsprogram och ett styrketräningsprogram kan utveckla fysiska egenskaper hos unga fotbollsspelare. Det plyometriska träningsprogrammet visade sig vara mest effektivt. Ytterligare forskning krävs där fler träningsmetoder undersöks under en längre träningsintervention för att skapa en större medvetenhet kring träningsmetoders påverkan på unga fotbollsspelare.