Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Aim

The aim of this study was to evaluate the activity recorded with electromyography (EMG) fine-wire electrodes, in transversus abdominis (TrA) and rectus abdominis (RA) while performing various stabilization exercises, and to investigate how the level of activation was affected by specific instructions

Method

Ten physically active women (27.1 ± 5.5year, 1.74 ± 0.05 m, 67.1 ± 8.6 kg) performed six different stabilization exercises (four lying supine with bent knees and hips and two in four point kneeling). They performed two sets of exercises, the first without and the second with specific instructions. The specific instruction was “abdominal hollowing to activate” TrA. The fine-wire electrodes were inserted bilateral into TrA and RA with an injection needle with guidance from an ultrasound. EMG was recorded during the middle second (while the subjects were asked to withhold the final position) and data was normalized to maximal voluntary contraction (MVC) and value at rest.

Results

The effects from instructions were significant while looking upon muscle and exercise (p<0,05). All exercises but exercise number 4 (unilateral bridgening) were significant effected by instructions in TrA, but none of the exercises were effected in RA (p>0,05). The mean of the activity in TrA varied without instructions between 2,9% (± 4,4) to 39,5 % (± 20,0) and with instructions 15,2 % (± 14,7) to 45,6 % (± 23,5). In RA the mean of the activity varied without instructions between 0,3% (± 0,8) to 9,8 % (± 27,4) and with instructions between 2.4 % (± 2,9) to 11,3% (± 28,5).

Conclusion

It is possible to selectively increase the activity in TrA in the majority of selected stabilization exercises with supine position with bent knees and hips, and in four point kneeling.

Syfte

Syftet med denna studie var att med intramuskulär elektromyografi utvärdera aktiveringsgraden i transversus abdominis (TrA) och rectus abdominis (RA) vid utförandet av olika stabiliseringsövningar samt att undersöka hur graden av aktivering påverkas av specifika instruktioner.

Metod: Tio kvinnliga, fysiskt aktiva personer (27.1 ± 5.5 år, 1.74 ± 0.05 m, 67.1 ± 8.6 kg) fick utföra sex olika stabiliseringsövningar (fyra i ryggliggande och två i knäfyrfota) med tre repetitioner på varje övning. Försökspersonen (fp) fick utföra övningarna i två omgångar. Omgång ett utan och omgång två med specifik instruktion, den specifika instruktionen var; ”dra in den nedre delen av magen, den under naveln” (abdominal hollowing) för att aktivera Tr A. Intramuskulära trådelektroder fördes in bilateralt i TrA och RA med hjälp av en injektionsnål under guidning av ultraljud. Elektromyografi (EMG) mättes under den mittersta sekunden av övningen (i kvarhållen slutposition) och normaliserades mot maximal viljemässig kontraktion (MVC) och vilovärde.

Resultat: Effekten av instruktion var signifikant i betraktandet av muskel och övning (p<0,05). I samtliga övningar utom övning 4 (unilateralt bäckenlyft) påverkade instruktioner signifikant muskelaktiviteten i TrA (p<0,05), men inte i någon av övningarna i RA (p>0,05).

Medelvärdet av den normaliserade EMG-aktiviteten i TrA varierade i övning 1 till 6 utan instruktioner mellan 2,9 % (± 4,4) och 39,5 % (± 20,0). Med instruktion varierade den procentuella aktiviteten i TrA mellan 15,2 % (± 14,7) och 45,6 % (± 23,5). I RA varierade medelvärdet utan instruktioner mellan 0,3% (± 0,8) till 9.8 % (± 27,4) och med instruktioner 2.4 % (± 2,9) till 11,3% (± 28.5).

Slutsats; Det går att med hjälp av instruktioner selektivt öka aktiveringsgraden i TrA i majoriteten av valda stabiliseringsövningar i krokligg och knäfyrfota.