Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Sammanfattning

Syfte och frågeställningar

Syftet med examensarbetet var att undersöka tillkomsten av målen i världsmästerskapen 1958-2010 från semifinalerna och framåt. Målen studerades utifrån olika definitioner av anfallsspel. Analyser genomfördes kring vilken anfallsmetod som var mest effektiv och resulterade i flest mål, hur målproduktionen förändrades över tid samt varför det förhöll sig så. Ett mål var att finna slutsatser som kan överföras i arbetet som fotbollstränare. För att besvara detta användes följande frågeställningar: Hur många mål sker efter respektive kategori individuella prestationer, inläggs-/inspelssituationer, kontringar, distansskott och ”övriga situationer”?

Metod

Datainsamlingsmetoden för studien har varit kvantitativ observation av tillverkade mål i 71 matcher från världsmästerskapen i fotboll 1958-2010. Samtliga mål och matcher har funnits tillgängliga på videohemsidan youtube.com och analyserats där. Samtliga analyserade mål fördes in i ett analysschema utifrån definitionernas olika frågeställningar, där även definitionen ”övriga situationer” funnits med för att undvika internt bortfall. Exempel på kategorierna och dess definitioner är distansskott (målgivande avslut utanför straffområdet), samt övriga situationer (till exempel straffar, direkta frisparkar, hörnor och självmål). För att studera målproduk­tionen över tid delades de 14 världsmästerskapen in i tre olika tidsepoker, där tillverkning av målen och målproduktionen granskades.

Resultat

Totalt tillverkades 237 mål i 71 matcher. ”Inlägg/inspel” och ”övriga situationer”, som stod för 38 % respektive 30 % av målen, var de definitioner av anfallsspel som innefattade flest mål. Målen tillverkades procentuellt likvärdigt, enligt definitionerna, vid mästerskapen över tid och målproduktionen minskade med i snitt ett mål per match per undersökt tidsepok.

Slutsats

De slutsatser som går att dra från studien är att i de granskade matcherna är de definie­rade anfallsmetoderna ”inlägg/inspel” samt ”övriga situationer” de som leder till flest mål procentuellt sett och därmed är de mest effektiva. Utifrån studiens resultat skulle genomförande av snabbare hörnor och frisparkar samt mer inriktad anfallsträning för fotbollslag på offensiv planhalva kunna effektivisera deras anfallsspel.