Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Denna C-uppsats behandlar en aktuell diskussionsfråga i såväl den allmänna debatten som inom den akademiska forskningen: skiljer sig undervisningen mellan obehöriga och behöriga lärare i ämnet idrott och hälsa? Studien är en kvalitativ studie i grundskolan med fokus på högstadiet, och baseras på intervjudata från sju yrkesverksamma lärare vid grundskolor runtom i Sverige. Den teoretiska ansatsen baseras på att nyttja didaktiska grundfrågor för att klarlägga vad som lärs ut, hur detta går till, varför undervisningen läggs upp på ett visst sätt, samt för vem och i vems intresse det görs. Kompletterande teoretiska ansatser som används i uppsatsen är KASAM-modellen och den intentionalistiska lärandeteorin. 

Resultaten påvisar ett visst stöd för värdet av en formell lärarutbildning, men kan också tolkas som ett ifrågasättande av uppfattningen att en formell lärarutbildning är den enda vägen till att uppnå en fungerande undervisning i grundskolan. I stället kan utfallet av studien uppfattas som ett stöd för att en formell lärarutbildning (som ju ger ämneskunskaper) kan ses som en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att kunna fungera som en första klassens lärarkompetens. För detta krävs också goda ämnesdidaktiska färdigheter – som delvis men knappast helt kan fås genom en formell lärarutbildning – och en god förmåga att kunna leda, motivera och anpassa elevernas individuella lärande. Förmågan att effektivt kunna göra detta utvecklas i första hand genom lärarens personlighet och egna erfarenheter i möten med elever och kollegor i form av lärande i arbetet. 

Uppsatsen avslutas med förslag till fortsatt forskning inom området.