Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte 

Syftet med studien var att undersöka om risken att uppleva stressrelaterad ohälsa i form av psykosomatiska besvär som sömnproblem, huvudvärk, trötthet/hängig, håglöshet och nedstämdhet kan minska ju mer fysiskt aktiv man uppger sig vara.

Metod

Studien är en tvärsnittssstudie baserad på data från LIV 90, LIV 2000 och Vasaloppsstudien. Totalt handlade det om 3688 personers svar från enkäterna i de olika studierna. Vi valde att titta på frågorna gällande fysisk aktivitet, kön, ålder, rökvanor samt utbildningsnivå. Då ingen fråga direkt ställdes gällande stress valdes fem stressindikatorer ut, dvs fem psykosomatiska besvär som ofta förekommer till följd av upplevd stress. Dessa var sömnproblem, huvudvärk, nedstämd, håglöshet samt om man kände sig trött och hängig. Genom logistisk regression fick vi fram oddskvoterna för att ha respektive besvär i de olika aktivitetsgrupperna och vi kontrollerade i modell för modell för olika variabler (ålder, kön, rökning och utbildningsnivå).

Resultat

I resultatet av studien kan man se att risken att ha eller uppleva något av de psykosomatiska besvären var lägre i den högaktiva aktivitetsgruppen i jämförelse med den lågaktiva gruppen, även efter att vi kontrollerat för kön, ålder, rökning och utbildningsnivå. För både trötthet/hängig samt håglöshet fanns en signifikant lägre risk även i den måttligt aktiva gruppen jämfört med den lågaktiva gruppen, när vi kontrollerat för de övriga variablerna. 

Slutsats

Deltagarna som kategoriserats in i den högaktiva aktivitetsgruppen hade, i jämförelse med den lågaktiva gruppen, en signifikant lägre risk att ha något av de stressrelaterade besvär som vi valt att titta på. För majoriteten av besvären verkar det dock krävas att man är högaktiv för att man ska ha en signifikant lägre risk.