Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och Frågeställning

Syftet med denna studie var att undersöka gymnasieungdomars motiv i form av motivområden för att vara fysiskt aktiva respektive för att inte vara fysiskt aktiva.

Frågeställningarna var: (1) Vilka motivområden har stark anknytning till att vara fysiskt aktiv respektive inte vara fysiskt aktiv och (2) Finns det någon signifikant könsskillnad i något av motivområdena?

Metod

105 ungdomar (47 flickor och 58 pojkar) i åldern 16-22 år från en gymnasieskola i västra Stockholmsområdet besvarade två enkäter med påståenden om motiv till att vara fysiskt aktiv respektive inte vara fysiskt aktiv. Motiven delades in i 11 motivområden och därefter genomfördes en deskriptiv analys i samband med elimineringen av extremvärden där man undersökte hur stark anknytning varje motivområde hade till att vara fysiskt aktiv respektive inte vara fysiskt aktiv. Ett Mann Whitney U test genomfördes för att undersöka om det fanns någon signifikant könsskillnad (p=0,05).

Resultat

Motivområdena Välbefinnande kortsiktigt, Välbefinnande långsiktigt, och Lugnande motiv hade stark anknytning till att vara fysiskt aktiv. Även om det inte förekom någon stark anknytning i något av motivområdena till att inte vara fysiskt aktiv, så hade Tidsrelaterade motiv starkast anknytning för både flickor och pojkar. Resultatet visade även att Tävlingsmotiv var ett starkare motiv för pojkarna än flickorna för att vara fysiskt aktiv (p=0.003) samt att Hälsorisker som motiv var ett starkare motiv för flickorna än pojkarna (p=0,041) för att inte vara fysiskt aktiv.

Slutsats

Resultatet i den här undersökningen gav indikationer att vissa motiv kan påverka varför gymnasieungdomar är fysiskt aktiva samt varför de inte är fysiskt aktiva, men resultaten löper stor risk för att bero på slumpen på grund av massignifikansproblematiken. Motiv till att inte vara fysiskt aktiv hade i samtliga fall lägre medianvärden än motiv till att vara fysiskt aktiv.