Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Aim

The purpose of this study has been to examine attitudes towards dance in a broad sense, among Swedish schoolchildren. The study has been done with three different questions in mind: What do pupils think and express about dance? Are there any differences in attitude towards dance between girls and boys? And how do the pupils relate to gender conceptions in connection to dance illustrations?

Method

Eight pupils 12 – 14 years of age have been interviewed separately during physical education lessons. During parts of the interviews dance illustrations were used in order to encourage the pupils in their discussions, especially when asked to relate to dance and gender conceptions. The statements have been interpreted from a gender theoretical perspective.

Results

My interview study shows that male pupils to a larger extent than female pupils inhabit hostile feelings towards dance as part of physical education lessons. This study reveals an almost non-existing dance education. On the rare occasions when dance lessons are actually given, pupils tend to be dissatisfied. Other conclusions are that the pupils don’t regard dance as a “sport” and that dance is considered as a feminine activity. Furthermore, it is clear that pupils have a more positive attitude towards dance when it comes to dance as an extracurricular activity.

Conclusions

Since pupils´ attitudes towards dance are more negative when dance becomes a part of physical education than towards dance as an extracurricular activity, the physical education curriculum should provide for this. By accommodating the pupils´ requests and by introducing dance lessons in the first grade, pupils can become more confident in their dancing abilities. Perhaps then attitudes towards dance can be more positive. Dance is considered as something feminine by the pupils and their views of normal femininity and masculinity behavior become very clear in this context. Therefore, issues about tolerance and gender may be addressed through a dance education that is serious and well thought out.

Syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet med studien har varit att undersöka attityder till dans i en bred bemärkelse hos 12-14 åriga elever i den svenska skolan. Studien har gjorts utifrån tre frågeställningar: Vad tycker och tänker elever om dans? Är det någon skillnad på pojkars och flickors attityder till dans? Hur laddar elever dansbilder med kön? D v s hur de väljer att könsmärka bilder med olika dansstilar.

Metod

Åtta elever i åldrarna 12–14 år har intervjuats enskilt under idrottslektioner. Till vissa frågeområden har bilder med dansillustrationer använts för att uppmuntra eleverna till att samtala om dans, särskilt när de blir ombedda att relatera till dans och könsroller. Utsagorna har tolkats utifrån ett genusteoretiskt förhållningssätt.

Resultatredovisning

Det framkommer i min studie att det finns ett större motstånd till dans hos pojkarna än hos flickorna. Pojkarna är överlag mer negativt inställda till dans. Elevernas svar vittnar om en nästan obefintlig dansundervisning i skolan och att det finns ett missnöje med den undervisning som ibland ändå erbjuds. Andra slutsatser är att eleverna inte relaterar dans till idrott och att dans anses ha feminina förtecken. Det är tydligt att eleverna har mer positiva attityder till dans på fritiden än till dans i skolan. Jag tycker mig även hos vissa kunna urskilja en besvikelse över att inte få dansa i skolan. Eleverna tror att attityden till dans skulle bli mer positiv om man fick dansa mer i skolan från det att man är liten. När eleverna laddar dansbilderna med kön bryter de inte mot genusordningen.

Slutsats

De slutsatser som kan dras är att man i skolans dansundervisning till viss del bör tillgodose elevernas dansönskemål, eftersom elevernas negativa attityder till dans främst gäller dansundervisningen i skolan och inte dans på fritiden. Eleverna tror att en större acceptans för dansundervisning i skolan skulle uppnås om man som elev blir mer van vid dans. Om man ser till detta finns det förmodligen förutsättningar för mer positiva attityder till dans om man dels börjar med dans redan under sexårsverksamheten, dels tillmötesgår eleverna i dansundervisningen. Elevernas syn på vad som uttrycker femininitet respektive maskulinitet är tydlig när de tar ställning till dans som rörelseform. Sammanfattningsvis tror jag att en seriös och genomtänkt dansundervisning kan möjliggöra ett arbete kring tolerans- och genusfrågor.