Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om det finns skillnad i rörelsekontroll av ländryggen mellan personer med ospecifik ländryggssmärta och friska.

Metod: Två sjukgymnaster bedömde hur 36 videofilmade försökspersoner (18 personer med ospecifik ländryggssmärta och 18 friska) klarade att utföra de tre testen; stående knälyft, statiskt och dynamiskt utfallssteg. Bedömarna, som var vana att bedöma rörelsekontrolltest, granskade videofilmerna och antalet icke korrekt utförda delmoment av testen antecknades på ett standardiserat protokoll. Analys av skillnader i rörelsekontroll mellan grupperna avseende antalet icke korrekt utförda delmoment beräknades med Mann-Whitney U test. För analys av skillnader mellan grupperna avseende antalet personer med helt korrekt utförda test användes Chi 2-test. Signifikansnivån sattes till p<0.05.

Resultat: Ingen signifikant skillnad i rörelsekontroll mellan grupperna påvisades för antalet icke korrekt utförda delmoment för alla test sammantaget (p= 0.15) eller för de tre testen var för sig (stående knälyft p= 0.39, statiskt utfallssteg p= 0.13, dynamiskt utfallssteg p= 0.06). En signifikant skillnad avseende antalet försökspersoner som klarade att utföra ett test helt korrekt påvisades för ett av testen; dynamiskt utfallssteg (p= 0.04).  

Slutsats: Denna pilotstudie påvisar en viss skillnad i rörelsekontroll mellan personer med ospecifik ländryggssmärta och en grupp med friska vid tre rörelsekontrolltest. Studier med fler inkluderade försökspersoner behövs för att säkerställa om dessa tester kan upptäcka eventuella skillnader i rörelsekontroll hos personer med ländryggssmärta och friska.

Aim: The aim of this study was to examine differences in movement control of the lower back between people with non-specific low-back pain and healthy subjects.

Method: Two physiotherapists examined how 36 video recorded subjects (18 people with non-specific low-back pain and 18 healthy) managed to perform the three tests; standing knee flexion, static lunge and dynamic lunge test. The raters, who were accustomed to evaluate movement control tests, reviewed the videotapes and scored the number of non correct parts of each test on a standardized protocol. The difference between the groups regarding the number of non correct parts of the tests was calculated with Mann-Whitney U test. The difference between the groups regarding the number of subjects with correct performed tests was calculated with Chi 2-test. P was set on <0.05.

Results: No significant difference in movement control between the groups were recognized for the number of non correct parts of the test for all three tests together (p= 0.15) or for the three tests separately (standing knee flexion p= 0.39, static lunge p= 0.13, dynamic lunge p= 0.06). There was a significant difference between the groups regarding the number of subjects with correct performed tests in one of the tests; dynamic lunge (p= 0.04).

Conclusions: This pilot study shows some difference in movement control between people with non-specific low-back pain and healthy people performing three movement control tests. Further studies with more subjects included are needed to ensure whether these tests are able to identify differences in movement control between people with non-specific low-back pain and healthy people.