Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syftet med denna studie är att undersöka hur föräldrar resonerar kring sina barns livsstil, och hur de hanterar barnens vikt. Det empiriska materialet analyseras med hjälp av Bourdieus teoretiska begrepp habitus och det sociala rummet. Frågeställningar som denna studie grundar sig på är följande:

• Hur hanterar föräldrarna sitt barns livsstil?
• Hur ser föräldrarna på sitt barns vikt?
• Vilket inflytande upplever föräldrarna att de har på sina barn?
• Hur upplever föräldrarna att skolan agerar för att hanterar barnens vikt?

Metoden som jag har använt mig av är en kvalitativ intervjustudie, då jag anser att det kommer att vara till studiens fördel. Valet av kvalitativa intervjuer passade bra in på grund av den tidsbegränsning som fanns angående detta arbete. Jag har intervjuat 6 föräldrar för min studie.

Föräldrarna skiftade lite i sina svar, och detta är naturligt eftersom människor kommer från olika bakgrund, både samhälleligt och etniskt. Vad det gäller kost och vikt upplevdes en blandad känsla av hopp och förtvivlan. Föräldrarna beskriver en svårighet att handla och agera som den korrekta förebilden. På grund av stress, vanor, ekonomi samt tid belyser föräldrarna att huvudresonemangen är dessa. Från alla intervjuer kunde jag utläsa att skolan spelar en central roll i föräldrarnas uppfostran av barnen, samtidigt belyser föräldrarna att de utgör huvudansvaret för barnen. Föräldrarna beskriver och uttrycker att detta är ett känsligt ämne av stor vikt och att skolan har en viktig roll att spela. Betoningen fortlöper hela tiden, från föräldrarna under intervjuerna, att skolan spelar en stor roll i mognadsprocessen är genomgående från alla föräldrar att de var överens om att deras intentioner var att göra det som ansågs vara bäst för barnen, även om det i praktiken kunde variera något. Föräldrar vill naturligtvis alltid sina barns bästa. Ibland vet de vad som anses vara bäst, och ibland är föräldrarna osäkra på sin roll. Det är helt naturligt att man inte alltid kan veta allt, och då är det ingen som ber om hjälp utifrån.