Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur den fysiska självkänslan påverkar livskvaliteten hos barn och öka medvetenheten kring detta. Studien har utgått ifrån följande frågeställningar:

- Finns det något samband mellan den fysiska självkänslan och livskvalitet hos barn och i så fall, hur ser det sambandet ut?

- Vilken inverkan har faktorer som kön, träningsfrekvens och omgivningsfaktorer som boendeort och boendeform på den fysiska självkänslan hos barn?

Metod

Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie som har bestått av två enkäter för att mäta dels den upplevda fysiska självkänslan och dels livskvaliteten. Det tillkom också ett kompletterande formulär om bakgrundsinformation kring deltagarna. Totalt deltog 85 stycken barn i årskurs 6 i studien, 29 av dem var pojkar och 56 stycken var flickor.

Resultat

Resultaten visar att det finns ett bivariat samband mellan fysisk självkänsla och fysisk funktion, emotionell funktion och social funktion, undergrupper till livskvalitet. Vid vidare analys avvisades dock livskvalitet som en confounder. Resultaten visar vidare att det finns signifikanta skillnader i fysisk självkänsla mellan könen. Pojkar skattar sin fysiska självkänsla högre än flickor. Det finns även en signifikant skillnad i fysisk självkänsla beroende på hur aktiv man är. De barn som var regelbundet aktiva hade en högre skattad fysisk självkänsla än de barn som var oregelbundet aktiva.

 Slutsats

Med bakgrund i resultaten om sambandet mellan den fysiska självkänslan och livskvalitet kan det ändå konstateras att den fysiska självkänslan har en stor betydelse för barn och ungdomars hälsa. Vidare är jag övertygad om att fysisk aktivitet är ett viktigt hjälpmedel för att uppnå en ökad fysisk självkänsla och därmed en bättre psykisk hälsa. De regelbundet aktiva barnen hade en signifikant högre fysisk självkänsla än de oregelbundet aktiva barnen. För att säkert kunna hävda att dessa slutsatser stämmer behövs mer forskning inom ämnet.