Syfte
Att studera skadesituationen för elitsatsande utförsåkare och då i synnerhet skadesituationen för ungdomarna på skidgymnasierna i Gällivare, Malung och Järpen.
Metod
Undersökningen gjordes på de tre alpina riksidrottgymnasierna i Sverige. Studien gjordes som en enkätundersökning. Totalt skickades enkäter 69 ut till alla elever som gick på gymnasierna under säsongen 1998-99. Studien bygger på de 52 enkäter jag fick tillbaka. Av de som deltog i studien var könsfördelningen 28 kvinnor och 24 män. Det var ett externt bortfall på 25 procent.
Resultat
65 procent av eleverna på skidgymnasierna hade varit drabbade av skador. De äldre eleverna var mer skadedrabbade. Vanligast var skador på underkroppen och nedre delen av ryggen. Vanligaste skadan för kvinnorna var en knäskada och bland männen var den vanligaste skadan en handskada. Korsbandsskada var den vanligaste knäskadan. Många av skadorna hade uppkommit vid träning av de olika disciplinerna och en fjärdedel av skadorna hade inte i direkt samband med utförsåkning. Fall mot underlaget och överbelastning var de vanligaste skademekanismerna. Rygg och knäskadorna var det allvarligaste skadorna som eleverna hade drabbats av och de som hade lett till fortsatta men.
Diskussion
Många var drabbade av många skador och skadebilden liknade den som är känd inom sporten. Orsakerna till utvecklingen verkar vara flera däribland sportens natur, ny utrustning och teknik, hård belastning och träning. Det kan behövas förändringar vad gäller säkerhet och träning. Det finns behov av ytterligare studier för att hitta metoder att minska antalet skador och då speciellt korsbandsskador och diskbråck hos kvinnliga utförsåkare. Författaren anser att det finns behov för mer kunskap, förbättrad säkerhet, och att fundera på hur träning, teknik och material kan förbättras för att undvika skador så långt det går.