Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Syfte och frågeställning: Studiens syfte var att undersöka hur fysiskt aktiva elever från olika socioekonomiska områden är under undervisningen i idrott och hälsa (IDH) samt om motivation/tilltro till sin egen förmåga och fysisk aktivitet (FA) på fritiden kan ha ett samband med FA-nivå i ämnet IDH. Detta besvarades genom följande frågeställningar: (1) Finns det skillnader i FA-nivå under IDH undervisningen hos elever från områden med olika socioekonomisk status? (2) Ser skillnaderna i FA-nivå under IDH undervisningen olika ut för flickor och pojkar med olika socioekonomisk status? (3) Har den FA-nivån under IDH undervisningen något samband med motivation/tilltro till sin egen förmåga samt FA på fritiden?

Metod: Deltagarna i studien bestod av 116 högstadieungdomar i åldrarna 14-15 år från två skolor placerade i två låga SES områden (64st) och en skola placerad i ett högt SES område (52 st). Rekrytering skedde genom mejlkontakt med de kommunala grundskolor som låg i de lägsta respektive högsta SES områdena i Stockholms samt Västmanlands län. Eleverna deltog i två standardiserade lektioner, en i bollspel och en i rörelse till musik där deras hjärtfrekvens mättes med pulsband. Eleverna besvarade även en enkät i tre delar: bakgrundsfrågor, motivation The Basic Psychological Need in Physical Education Scale (BPN-PE; Vlachopoulos et al., 2011) och tilltro till sin egen förmåga Physical Education Predisposition Scale (PEPS; Hilland et al., 2009).

Resultat: Resultatet visade inte på några signifikanta skillnader i FA under IDH undervisningen utifrån socioekonomisk status (SES). Ingen interaktion hittades heller mellan kön och SES i fysisk aktivitetsnivå. Resultatet visade att varken motivation, tilltro till sin egen förmåga eller fysisk aktivitet på fritiden inte predicerade den fysiska aktivitetsnivån i ämnet IDH. I uppföljningsanalyserna identifierades däremot könsskillnader i motivation och tilltro till sin egen förmåga, där pojkar var mer motiverade/högre tilltro till sin egen förmåga. Även SES hade ett samband med tilltro till sin egen förmåga i ämnet IDH där ungdomar från högt SES område hade en större tilltro till sin egen förmåga än de från lågt SES område. Resultaten visade även att ungdomar från områden med låg SES var mindre fysisk aktiva på fritiden än ungdomar från områden med hög SES.

Slutsats: Studien indikerar inte på att det finns några skillnader i fysisk aktivitetsnivå underIDH undervisningen kopplat till SES och kön. För de elever som deltar på idrottslektionerna verkar alla oavsett bakgrund tillgodogöra sig den fysiska aktiviteten likvärdigt. Motivation, tilltro till sin egen förmåga eller fysisk aktivitet på fritiden predicerar inte den fysiska aktivitetsnivån under IDH undervisningen.

Aim: The aim of the study was to examine how physically active students from different socio-economic areas are during physical education (PE) in Sweden, and whether motivation /self-efficacy and their physical activity in leisure time can be related to the level of physical activity (FA) in PE. This was answered through the following questions: (1) Are there differences in the level of PA during PE in students from areas with different socio-economic status? (2) Do the differences in PA level during sports and health education look different for girls and boys with different socio-economic status? (3) Does the level of PA during sports and health education have any connection with motivation / confidence in one's own ability and PA in leisure time?

Method: The participants in the study consisted of 116 high school students aged 14-15 years from two schools located in two low SES areas (64) and one school that was located in a high SES area (52). The recruitment of participants took place through email contact with municipal public schools located in the lowest and highest socio-economic areas in Stockholm- and Västmanland Community. The students participated in two standardized lessons, one in ball games and one in movement to music where their heart rate was measured with a heart rate monitor. The students also answered a questionnaire consisting of three parts: background questions, motivation The Basic Psychological Need in Physical Education Scale (BPN-PE; Vlachopoulos et al., 2011) and self-efficacy Physical Education Predisposition Scale (PEPS; Hilland et al., 2009).

Results: The results from this study did not show any significant differences in PAlevel during PE based on socio-economic status (SES). Neither was there any interaction between gender and SES at the level of physical activity. The results did not show that motivation, self-efficacy, or PA in leisure time did predict the level of PA in PE. In the analytical follow up, on the other hand, gender differences in motivation and self-efficacy were identified, where boys were more motivated and had a higher self-efficacy. SES was also associated with self-efficacy in PE, where the students from the high SES area had a greater self-efficacy than the students from the low SES area. The results also showed that students from areas with low SES were less physically active in their free time than students from areas with high SES.

Conclusion: The study does not indicate that there are any differences in PA level during PE correlated to SES and gender. For the students who participate in the sports lessons, everyone, regardless of background, seems to assimilate the PA equally. Motivation, self-efficacy, or PA in leisure time does not predict the level of PA during PE.