Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Bakgrund

En stor majoritet av svenska barn når inte upp till den rekommenderade dagliga nivån av fysisk aktivitet. Vissa, men inte alla, studier visar att extra fysisk aktivitet kan ha positiva effekter på barns skolprestationer, fysiska kapacitet och hälsa.

Syfte

Syftet var att erbjuda elever från årskurs 7 till 8 extra aerob pulshöjande träning, ledd av idrottslärare, och att utvärdera effekterna på kondition, muskelstyrka, skolbetyg och hälsa. Hypotesen var att extra aerob träning skulle förbättra fysisk kapacitet, skolbetyg och hälsa.

Metod

I det tvååriga projektet utgjordes 122 slumpmässigt utvalda elever i åldrarna 13-14 år från tre skolor en aerob grupp med 30 minuters extra träningspass (≥70 % maxpuls) två gånger i veckan. En slumpmässigt utvald kontrollgrupp på 26 elever som ingick. Alla 148 elever hade dessutom ordinarie idrottsundervisning.

Resultat

En måttlig till stor signifikant effektstorlek (via partiell eta-squared) av interaktionseffekten för aeroba gruppen jämfört med kontrollgruppen över tid sågs generellt för aerob fysisk kapacitet, muskelstyrketestet med armhävningar, skolbetyg i svenska, engelska samt idrott & hälsa, och i medelbetygsvärde för fyra skolämnen sammantagna, inkluderande även matematik. Inom den aeroba gruppen visades också signifikanta förbättringar över tid för kondition, uthållighetsstyrka i mag- och benmuskler och ett sammanfattat fysiskt index för fysisk kapacitet under det tvååriga projektet. Kontrollgruppen visade ingen motsvarande förbättring av dessa parametrar.

Förbättringarna i den aeroba gruppen sågs generellt bland båda könen vad gäller skolbetygen, medan förbättringar i fysisk kapacitet var klart mer uttalade bland pojkar och sällan bland flickor. Ett liknande mönster med betydande förbättringar i flera skolbetyg noterades i alla tre inblandade interventionsskolor, trots att en av skolorna hade en klart större andel barn som invandrat till Sverige och med generellt lägre socioekonomi.

Aeroba gruppen visade signifikant högre självskattning (med liten till måttlig effektstorlek) på flera frågor om fysisk självuppfattning än kontrollgruppen i slutet av 8:e klass.

Konklusion

Denna lärarledda skolintervention genererade ett hållbart projekt med flera förbättringar i fysisk kapacitet och skolbetyg. Projektet kan fungera som en inspiration för andra skolor att öka fysisk aktivitet för att förbättra fysisk kapacitet och eventuellt även skolbetyg.

A large majority of Swedish children do not reach the recommended daily activity level. Some, but not all, studies show that extra physical activity may have positive effects on children’s school performance, physical fitness and health. The present purpose was to offer pupils from the 7th to the 8th grade extra aerobic exercise led by physical education teachers and to evaluate the effects on aerobic fitness, muscle strength, school grades and health. The hypothesis was that extra aerobic exercise would improve physical fitness, school grades and health. In the two-year project, 122 pupils aged 13–14 years from three schools constituted an aerobic group with 30 min extra exercise sessions (≥70% maximal heart rate) twice weekly. A control group of 26 pupils was included. All 148 pupils also had regular 60 min physical education lessons (2/week). A moderate to large significant effect size (via partial eta-squared) of the interaction effect for the aerobic group compared to the control group over time was generally seen for aerobic fitness, the muscle strength test with push-ups, school grades in Swedish, English and physical education, and in average school grade for four school subjects combined, thus also including mathematics. Within the aerobic group, significant improvements were also shown for aerobic fitness, endurance and strength of abdominal and leg muscles, and the total physical test index during the two-year project. The control group showed no corresponding improvement in these parameters. Improvements in school grades were generally seen among both sexes in the aerobic group, whereas improvements in physical capacity were distinctly more pronounced among boys and seldom among girls. A similar pattern with significant improvement in several school grades was noted in all three intervention schools, although one of the schools had a distinctly larger proportion of children who immigrated to Sweden. The aerobic group showed significantly higher ratings (with a small to moderate effect size) on several questions about physical self-perception than the control group at the end of the 8th grade. This teacher-led school intervention generated a sustainable project with improvements in physical fitness and school grades. The project might act as an inspiration for other schools to increase physical activity to improve physical fitness and possibly school grades.

Cardiovascular fitness (CVF) has been associated with cardiovascular risk factors in adolescents. CVF levels are determined by non-modifiable and modifiable factors; one modifiable factor is physical activity (PA). There is a lack of studies investigating the associations between PA patterns and CVF and how gender, parental education, BMI status and country of birth are associated with CVF. The aim of this study was to explore the cross-sectional associations between PA patterns and CVF in Swedish 13–14-year-old adolescents. CVF was estimated using the Ekblom-Bak submaximal test, data on PA patterns were collected using hip-worn accelerometers and a questionnaire. The mean CVF was 44.8 mL/kg/min in girls (n = 569) and 55.5 mL/kg/min in boys (n = 451) p < 0.01. The results showed a significant association between participation in organised sports (β = 3.32 CI: 2.14, 4.51, β = 4.38, CI: 2.80, 5.96), MVPA (β = 0.07, CI: 0.04, 0.11, β = 0.07, CI: 0.03, 0.11), a high proportion of SED (β = −0.47, CI: −0.70, −0.25, β = −0.41, CI: −0.64, −0.18) and CVF in girls and boys, respectively. More than five hours of screen time on weekdays was associated with lower CVF (β = −2.32 CI: −3.92, −0.71 in girls and boys β = −2.82, CI: −5.14, −0.50). While causal relations remain unknown, these findings could be relevant when designing future interventions with the aim to improve CVF.

I föregående nummer av Idrott & hälsa presenterade vi hur lärarstudenter vid GIH uppfattar att distans- och campusundervisning stöttar lärandet i idrottslära. Resultatet visar att praktiskt lärande fungerar bäst på campus och att studenterna önskar att hybrid undervisning blir vanligare, det vill säga kurser som både är on och off campus.

Är studenterna trötta på distans - och har corona gett campusundervisning en renässans? Frågor utifrån en ny studie om pedagogik, idrottslära och dans på distans vid GIH.