Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH

The article deals with the notion of purity and its relation to Good Citizenship and the development of Roma policies in Sweden during the twentieth century. The case of the differentiation between "zigenare" and "tattare" is presented as an example of how ideas about purity informed processes of categorization, inclusion, and exclusion during the formative and expansive years of the Swedish welfare state. The medical sciences had a dominant role in these processes. Examining and defining "pure zigenare" was one of the ways in which experts would differentiate between legitimate and illegitimate Romanies– or Tolerated and Failed Citizens–in the post-war period. These differentiations had real and lasting consequences as they worked to support certain Romani groups while ignoring others, all of which are today included in the Swedish national Roma minority.

Artikeln diskuterar den svenska politiken gentemot romer under 1900-talet. En politik som tydligt illustrerar de villkor som gäller för att räknas som en del av befolkningen, samt vilka strategier som har använts för att omvandla de nya medlemmarna till nyttiga medborgare. I dessa processer har romer inordnats i såväl exkluderande som inkluderande kategorier, såsom lösdrivare, oönskade utlänningar och tiggare respektive medborgare, flyktingar och invandrare. Oavsett politikens målsättning har den dock legitimerats utifrån en gammal, och alltjämt reproducerad, berättelse om romer som en unik och problematisk grupp. I artikeln kombineras historiografiska perspektiv som under lång tid var åtskilda i romska studier, migrationshistoria och välfärdshistoria, med syftet att inordna romers historia i dessa breda fält. Framställningens tyngdpunkt ligger i perioden då denna politik fick fotfäste i Sverige: 1960- och 1970-talet.